idans ord

Jaha ja. Försöker fixa iTunes till datorn, jag hatar denna datorn.. det vill inte funka, jag tror jag ger upp och får väl nöja mig med den uttjatade musiken som finns på min puckoPod redan.
Jaja.. har bara varit med mamma och trollsyster idag, sjukt skönt var det faktiskt. Kul att umgås med dem för en dag, har varit i Landskrona och väckt lite minnen. Och känslor.. Ska nog åka dit fler gånger i sommar, det behövs nog. För oss alla. Så mycket minnen man aldrig tänker på annars, vissa ställen har jag inget minne av alls, medans bara en trottoar kan väcka så mycket mer. Kommer ihåg små detaljer som många nog inte skulle se som något speciellt, det är det nog inte heller, men alla minnen jag har är värdefulla. Vi åkte förbi där mummu bodde, och bara genom att se balkongen kom så många känslor och minnen upp, för oss alla. När vi åkte förbi kyrkogården kom jag genast ihåg hur vi gick utanför, och jag red på mummu's rygg fast mamma hade sagt till henne att ta det lugnt. Jag kommer till och med ihåg vad jag hade på mig. När vi åkte förbi en stor gräsplan började vi genast prata om en marknad vi hade varit på där. Kommer ihåg så mycket, alla gånger i parken och lekplatsen. Allt kändes som om det hände igår. Det tyckte nog vi alla. Men vi mindes allt med leende, precis som hon ville. Jag tänker inte på det så ofta, men allt var så underbart. Hon mindes alla födelsedagar, hon tog sig hit och firade. Hon mindes alla namnsdagar, hon hörde alltid av sig för att säga grattis. Hon fanns här på våra skolavslutningar, stod och log stolt mot oss när vi sjöng. Hon fanns alltid här. Hon lovade mig att vi skulle gå på teater, bara vi två. Jag var lycklig, så lycklig och bara längtade. Sen lämnade hon oss, vi förlorade henne. Jag fick aldrig göra något riktigt speciellt bara med henne. Jag tycker inte om teater längre, det var längesen, men någon gång ska jag gå på den teatern, för hennes skull. Jag brukar inte tro på andar som finns kvar här bland oss, men ibland hoppas jag, ibland lurar jag mig själv att hon fortfarande finns här hos oss. Och om det faktiskt är så, då vet jag att hon kommer finnas bredvid mig, hon kommer vara där, med mig, och se teatern. Till och med sista gången jag träffade henne försökte hon lyfta mig, även om alla visste att det inte skulle gå, eftersom jag blivit alldeles för gammal. Jag kommer ihåg hennes lägenhet, alla detaljer. Till och med färgen på hennes överkast på sängen. Allt. Jag saknar henne, så sjukt mycket. Allt gick så snabbt, jag kommer ihåg när jag fick reda på att hon var borta.. allt känns som om det var igår.. Hon hade varit stolt över mig, hon hade fått mig att känna mig så bra och hon hade förstått mig och stöttat mig genom allt. Minä rakastan sinua ja kaipaan sinua mummu <3