idans ord

långt

Måndag

Ny header..

Blev inte alls bra, men orkar inte göra om den igen :c

Säg till om jag borde byta tillbaka.

Well well.

---

Winnerbäck är tillbaka, för en stund. Det känns inte dåligt och jag har inga planer på att ändra på det. Just nu.

Musik är bra, väldigt bra. När man har brist på ord själv, när man inte riktigt vet vad man ska tänka. Bra, helt enkelt.

För övrigt så vill jag bara skriva ett inlägg, som kanske inte kommer vara så intressant för många. Men jag tror inte jag bryr mig. Och jag tror det kommer bli långt. Eller.. jag tror inte. Det kommer bli långt.

Vill skriva att jag saknar Cakki. Jag saknar hur vi kunde prata med varandra förr, på ett sätt som var så långt ifrån seriöst. Själv klarar jag inte av att vara allvarlig alltid, jag behöver vårt flum. Snälla. Det enda jag vill är att vi ska kunna prata, att vi ska kunna träffas, utan att det blir så.. allvarligt. För jag älskar det. Vi kan vara ganska bäst ibland. Vi behöver en filmkväll med folk, folk som får oss att släppa lite. Tack. Jag älskar dig!

Och jag saknar dig Klara, du anar nog inte. Att bara.. vara. Jag saknar våra fötter och jag saknar att du hängde med på allt som hände. Kanske för att det inte händer så mycket just nu, för mig. Men ja.. Tolv på dig, din dumme faan.

Alex saknar jag också. Allt vi gjort, allt som hänt. Även om du skiljer dig från mig hela tiden så tänker inte jag ge upp, jag tänker vara gift med dig ett bra tag till! Vi träffas aldrig längre, och jag vet att det beror mycket på mig. Mestadels. Jag ber om ursäkt. Jag älskar dig, min bby.

Sara. Min älskade syster. Så fort jag kan så tar jag tåget till dig. Men ska inte börja skriva en massa, får då kommer jag inte kunna sluta. Du är oerhört saknad, och jag älskar dig!

Och det finns inte så mycket att skriva nu, för jag kan inte få fram några bra ord. Så skriver bara att jag saknar dig Frida, något så in i helvete. Du är väldigt älskad.

Elin. Du är inte riktigt lika saknad, men du är minst lika älskad. Du står ut med mig i princip varje dag, du lyssnar på mina onödiga meningar och.. du hör mig. Du förstår. Jag gör fel, så  mycket fel, men ändå finns du kvar. Hur du orkar förstår jag inte, men det uppskattas. Verkligen! Att vi kan vara så ärliga mot varandra är så skönt, det är väl precis så det ska vara? Men även vi har tappat lite, igen. Men snart är vi nog i farten igen! Älskar dig, Bögman.

Och du.. jag saknar dig. Det går inte beskriva hur allting känns just nu. Så fort du hör av dig så blir jag så obeskrivligt glad, tills jag kommer på att det var ju jag som hörde av mig först. Som vanligt. Allt var ju så bra förut. Innan jag blev den jag är nu. Jag vill bara veta varför.. Men nej, jag tänker inte fråga.. Jag älskar dig i alla fall, så väldigt mycket.

Dig saknar jag också. Den du var. Du har förändrats, och att vara i din närhet känns inte längre så underbart som det en gång gjorde. Du var mitt allt, min klippa och mitt liv. Snälla kom tillbaka. Kärleken till dig är enorm.

---

Säg inte att jag inte varnade er, skrev ju att det skulle bli långt.

Have it.

Maha, blev typ jätteglad, trodde det bara var jag som saknar folk som faan just nu :)

& ja, det har la slutat hända saker efter sommaren, och det är inte alls okej, tror folk tog tag i sina skolliv och sånt, & rutiner skapades, blir nog lätt så.

Men jag vill minsann börja umgås mer, igen!

Sommaren var riktigt nice, /(har skrivit så många texter om minnen från i somras, du vet) och jag tror det kan bli fler såna trevliga chill-kvällar, eller vad tror du? :)

Ae, nu blev denna kommentaren jättelång, men ja, du fattar, /(I know u do) Saknar dig massa,

tolv på dig, din dumme sandlåda. <3

Asså guud, älskar din blogg!!!

Jag säger bara en sak, det är att jag älskar dig så himla mycket och du är ju ganska så awesome. <3