Faller
Nu sitter man här igen. Har inte haft tillgång till internet på några dagar, vilket har resulterat till att jag inte kunnat skriva något här. Men som sagt, nu sitter man här igen. Winnerbäck spelar för mig just nu. Jag är på det där humöret, det där "lugn-musik-som-får-mig-att-tänka-på-sånt-jag-egentligen-inte-vill-men-gör-det-ändå-humöret", ni förstår nog hur jag menar. Cakki har sovit här inatt, det va nice, som alltid :) det brukar få mig på andra tankar, det brukar liksom få mig att tvinga mig själv att inte vara bölig och att inte tänka på allt det där. Men när vi skulle sova gick det inte längre. Förstår inte varför, men jag fick upp tankar i huvudet, känslor, som jag inte haft på en lång, lång tid. Jag ville bara gå upp, packa väskan, och ta första bästa tåg härifrån, till ett ställe jag inte varit på på länge, men som jag bör ha varit på betydligt oftare. Men så blev det inte, av många anledningar. Och det var nog inte mer än bra.
Cakki gick hem för en stund sen, och jag borde göra mig klar för att kunna gå ut snart. Men just nu har jag ingen lust, inte till någonting faktiskt.. Min rädsla tar över och skjuter undan all min energi. Rädslan över att en tid som funnits kanske är påväg tillbaka. Kanske den största rädslan som finns för mig. Nästan. Skulle vilja skriva ut exakt allt, rakt och tydligt. Skulle vilja skriva exakt vad jag menar och vad som händer. Inte här, men någonstans där ingen kan läsa. Men det vågar jag inte, jag är för osäker. Förra gången hade jag någon här, alltid, som fanns här och förstod exakt. Någon som visste exakt allt, jag behövde inte ens säga något, för det var så självklart vad allt handlade om. Men det är borta nu.. Jag vet, du finns kvar för mig, jag kan komma till dig när jag vill. Men det är inte samma sak, du är för långt bort nu. Du förstår inte exakt vad allt handlar om och du är inte densamma som då. Men det är bra, för dig. Du fanns endast här för min skull, inget annat. Inte för din egen skull, bara för mig.. Men inte längre, och det är ju bara bra ! Jag höll dig kvar, vilket asshole jag var. Du ville bort, men jag vägrade följa med, vilken egoist jag var. Men du mår bra nu, och det betyder så mycket mer. Men ja.. ska sluta skriva nu, innan jag bryter ihop helt xD
Detta är inget intressant för.. någon. Men jag tvingar inte er läsa. Have it.
Cakki gick hem för en stund sen, och jag borde göra mig klar för att kunna gå ut snart. Men just nu har jag ingen lust, inte till någonting faktiskt.. Min rädsla tar över och skjuter undan all min energi. Rädslan över att en tid som funnits kanske är påväg tillbaka. Kanske den största rädslan som finns för mig. Nästan. Skulle vilja skriva ut exakt allt, rakt och tydligt. Skulle vilja skriva exakt vad jag menar och vad som händer. Inte här, men någonstans där ingen kan läsa. Men det vågar jag inte, jag är för osäker. Förra gången hade jag någon här, alltid, som fanns här och förstod exakt. Någon som visste exakt allt, jag behövde inte ens säga något, för det var så självklart vad allt handlade om. Men det är borta nu.. Jag vet, du finns kvar för mig, jag kan komma till dig när jag vill. Men det är inte samma sak, du är för långt bort nu. Du förstår inte exakt vad allt handlar om och du är inte densamma som då. Men det är bra, för dig. Du fanns endast här för min skull, inget annat. Inte för din egen skull, bara för mig.. Men inte längre, och det är ju bara bra ! Jag höll dig kvar, vilket asshole jag var. Du ville bort, men jag vägrade följa med, vilken egoist jag var. Men du mår bra nu, och det betyder så mycket mer. Men ja.. ska sluta skriva nu, innan jag bryter ihop helt xD
Detta är inget intressant för.. någon. Men jag tvingar inte er läsa. Have it.
get your body beat
jaha.. tredje bloggen man startar. Denna gången seriöst, tänkte kanske skriva lite oftare nu, vet inte varför, men känns som att det behövs. Av någon konstig anledning. Men jaha.. klockan är sex på morgonen, det är ljust ute och just nu ger högtalarna mig Combichrist. Underbart ljud, men det hjälper mig inte så mycket nu som det brukar göra.. för som sagt, klockan är sex på morgonen. Jag har inte lagt mig än, fine, ingen stor grej, jag klarar det. Men.. tanken på att jag kanske borde ta tag i det där och kanske skärpa mig med min dygnsrytmen, så jag kanske kan må i alla fall lite bättre, har slått mig mer än en gång under natten. Natten.. och morgonen. Snart även dagen.. Det är illa.. riktigt illa. Men det är nästinpå omöjligt att slita mig själv från datorn för att tvinga mig att sova. Det funkar inte riktigt så.. Nu tröttnade datorn och bytte till lite Winnerbäck, lite Melissa Horn kommer nog också snart. Lika underbart det.
Ett långt inlägg, väldigt långt.. jag må ha många bloggar, men någon van bloggare är jag långt ifrån. Gör det något att inläggen blir såhär långa ? Brukar dom vara det ? Jag tror knappast att det kommer finnas så många som kommer orka lägga ner den tiden och energin på att läsa alla dessa ord, meningar.. snart kapitel.
Huvudet börjar känna av något som påminner om sömnbrist, eller så är det mina glasögon huvudet önskar. Jag har inget större intresse av att ta reda på vilket av det som är sanningen, om inte båda, så jag sitter kvar en stund till. Jag kan inte fokusera på något runt omkring, bara datorskärmen för tillfället. Det ger mig slutsatsen att det va teorin om glasögonen som var den rätta. Var detta något intressant att läsa om ? Vill folk verkligen veta att jag är i stort behov av mina glasögon just nu, klockan tio över sex på morgonen, innan jag ens har hunnit lägga mig för att sova ? Mitt svar landar på; tveksamt, väldigt tveksamt. Så nu tänker jag befria er från detta ytterst tråkiga och dystra blogginlägg. Have it.
Ett långt inlägg, väldigt långt.. jag må ha många bloggar, men någon van bloggare är jag långt ifrån. Gör det något att inläggen blir såhär långa ? Brukar dom vara det ? Jag tror knappast att det kommer finnas så många som kommer orka lägga ner den tiden och energin på att läsa alla dessa ord, meningar.. snart kapitel.
Huvudet börjar känna av något som påminner om sömnbrist, eller så är det mina glasögon huvudet önskar. Jag har inget större intresse av att ta reda på vilket av det som är sanningen, om inte båda, så jag sitter kvar en stund till. Jag kan inte fokusera på något runt omkring, bara datorskärmen för tillfället. Det ger mig slutsatsen att det va teorin om glasögonen som var den rätta. Var detta något intressant att läsa om ? Vill folk verkligen veta att jag är i stort behov av mina glasögon just nu, klockan tio över sex på morgonen, innan jag ens har hunnit lägga mig för att sova ? Mitt svar landar på; tveksamt, väldigt tveksamt. Så nu tänker jag befria er från detta ytterst tråkiga och dystra blogginlägg. Have it.
