idans ord

Jag vet inte..
För mycket tankar bara, tror jag. 
Tankar om hur trött jag är på den här staden, hur gärna jag bara hade åkt iväg. Bort från Skåne, åtminstone. Fly från alla problem och hoppas på att allt löser sig själv. Hah.
Tankar om hur trött jag är på samma gamla vanor, som jag inte kan bli av med. Samma rutiner och samma händelselösa dagar. Åka iväg och bara.. jag vet inte. Träffa nya människor och hitta på saker, eller nå. Kanske bara ta det lugnt, tänka ut. Bryta den trista vardagen jag börjat tröttna på. Att sen komma tillbaka hit vet jag ju inte.. Jag älskar alla mina vänner här, jag trivs med folket, och jag kan ha riktigt kul här också. Men att komma iväg är något jag skulle behöva, det vet jag. Om jag bara hade haft pengar, och inte så mycket i skolan, så hade jag fan stuckit..
Samtidigt börjar den där känslan komma tillbaka också. Att nästan isolera sig från omvärlden, att bara fastna hemma var dag. Det börjar bli för mycket på en gång, men jag kan inte sluta nu. Då faller jag ju tillbaka. Jag vill inte tappa alla kontakter, igen. 
Skolan blir för mycket. Det mesta går väl bra nu, men det känns ändå för mycket. Den här dagen har varit förjävlig. Jag försöker bättra mig, jag försöker faktiskt. Det märks dock inte, vilket gör mig väldigt frustrerad. Stressen small till i morse, och sitter fortfarande kvar. Det stör mig. Jag förstår fan inte varför jag gör skolan till ett så stort problem, jag hade kunnat göra det så lätt för mig..
Jag blir dessutom så förbannad på mig själv när jag får panik över småsaker som egentligen inte har någon betydelse. Jag förstår inte varför jag ska reagera så.. kraftigt. Ah!
Och det finns så mycket mer i mitt huvud. Även om jag kommer ångra att jag publicerat detta sen (vet inte ens varför jag gör det), så finns det saker som jag aldrig skulle publicera. Tankar alltså. Usch..
Jag förstår inte detta, alls. Nu blir jag bara mer förbannad dessutom.. Fan!
Ska nog lägga mig nu dårå :c Jag ursäktar för detta!
Have it!