Jag vill inte vara mig själv
Jag är den enda som kan göra mig förbannad, och det händer ganska ofta.
Jag är så trött på mig själv, hur jag beter mig och hur jag inte beter mig. Jag avskyr mina tankar. Jag stör mig på att jag inte kan tycka om det jag ser i spegeln, jag stör mig på hur ledsen jag kan bli över något sånt. Jag hatar att jag aldrig kan uppskatta saker tillräckligt mycket, jag kan inte bara njuta av att jag har vänner och familj som faktiskt älskar mig. Jag ska bara analysera och försöka komma på en bra anledning till att alla faktiskt skulle orka med mig. Jag vågar aldrig känna mig viktig eller speciell, för då har jag säkert fel. Jag vågar inte släppa alla spärrar, ifall att jag gör bort mig. Jag vågar inte komma någon för nära, eftersom det inte gör lika ont när personen tröttnar då.
Jag kan inte må bra utan att få dåligt samvete. Jag kan inte heller må dåligt, av samma anledning. Inte förrän jag är ensam vågar jag prata. Jag säger aldrig allt jag faktiskt vill säga, oftast bara hälften. Min osäkerhet gör att jag inte vågar allt jag borde våga.
Jag hade kunnat åka iväg, lämna den här hålan och bara åka, för jag tror inte på att folk skulle sakna mig så mycket. Kanske i nå vecka, men inte mer. Jag känner att jag håller folk tillbaka hela tiden, och jag ställer omedvetet krav även om jag absolut inte vill. Jag är inte den personen som får alla att skratta när de behöver tänka på annat, jag är inte den som alltid har svar på allt folk mår dåligt över. Jag gör inget bättre, bara sämre eller ingenting alls.
Det här gör mig mest förbannad. Att jag tänker på det här, varje dag, varje timme och varje minut. Att jag faktiskt underskattar mina vänner, fastän jag vet att dem skulle göra så mycket för mig. Jag är inte bra.. Jag finns inte där för mina vänner tillräckligt, jag vet inte hur jag ska agera när det gäller så äkta vänskap som så många faktiskt ger mig.
Att jag skriver ut allt gör mig ännu mer förbannad. Men jag måste få det ur mig, och vad är då bättre än en sida där nästan ingen läser ändå.
Allt jag vill nu är att bli bättre, en bra människa. Jag vill inte vara den jag är, för jag är inte okej.
Ångesten för att publicera detta växer nu, så jag tänker (äntligen) sluta skriva.
Have it.
Jag är så trött på mig själv, hur jag beter mig och hur jag inte beter mig. Jag avskyr mina tankar. Jag stör mig på att jag inte kan tycka om det jag ser i spegeln, jag stör mig på hur ledsen jag kan bli över något sånt. Jag hatar att jag aldrig kan uppskatta saker tillräckligt mycket, jag kan inte bara njuta av att jag har vänner och familj som faktiskt älskar mig. Jag ska bara analysera och försöka komma på en bra anledning till att alla faktiskt skulle orka med mig. Jag vågar aldrig känna mig viktig eller speciell, för då har jag säkert fel. Jag vågar inte släppa alla spärrar, ifall att jag gör bort mig. Jag vågar inte komma någon för nära, eftersom det inte gör lika ont när personen tröttnar då.
Jag kan inte må bra utan att få dåligt samvete. Jag kan inte heller må dåligt, av samma anledning. Inte förrän jag är ensam vågar jag prata. Jag säger aldrig allt jag faktiskt vill säga, oftast bara hälften. Min osäkerhet gör att jag inte vågar allt jag borde våga.
Jag hade kunnat åka iväg, lämna den här hålan och bara åka, för jag tror inte på att folk skulle sakna mig så mycket. Kanske i nå vecka, men inte mer. Jag känner att jag håller folk tillbaka hela tiden, och jag ställer omedvetet krav även om jag absolut inte vill. Jag är inte den personen som får alla att skratta när de behöver tänka på annat, jag är inte den som alltid har svar på allt folk mår dåligt över. Jag gör inget bättre, bara sämre eller ingenting alls.
Det här gör mig mest förbannad. Att jag tänker på det här, varje dag, varje timme och varje minut. Att jag faktiskt underskattar mina vänner, fastän jag vet att dem skulle göra så mycket för mig. Jag är inte bra.. Jag finns inte där för mina vänner tillräckligt, jag vet inte hur jag ska agera när det gäller så äkta vänskap som så många faktiskt ger mig.
Att jag skriver ut allt gör mig ännu mer förbannad. Men jag måste få det ur mig, och vad är då bättre än en sida där nästan ingen läser ändå.
Allt jag vill nu är att bli bättre, en bra människa. Jag vill inte vara den jag är, för jag är inte okej.
Ångesten för att publicera detta växer nu, så jag tänker (äntligen) sluta skriva.
Have it.
Runaway train
Lördag
Jag saknar min syster.. Så in i helvetes mycket. Jag vill bara sätta mig på bussen och åka hem till Troll, men hon är inte där just nu.. Jävla fan,, jag behöver henne nu! Men måste vänta till tisdag. Yay!..
Jag sitter hos far nu, alla andra är i Danmark och har det trevligt. Jag skulle följt med, men valde att stanna hemma för att försöka plugga.. Jag är korkad.
Jag är korkad och jag förstår inte ens min uppgift. Nåväl!
Jag vill pierca mig,
jag saknar mitt ögonbryn.
Det är galet..
Jag måste pierca om den igen!
Jag vill tatuera mig också.
Och kissa behöver jag också göra.
Mycket man vill och behöver i den här världen!
Uuuuuh.
Jag märker själv att jag inte har nå att skriva,
men jag har så sjukt tråkigt bara ><
Äh..
En omgång Tetris, sen blir det plugga igen!
Have it!
Good day
Måndag
The dresden dolls har full kontroll över min hjärna, fortfarande. Kan inte sluta lyssna!
The dresden dolls har full kontroll över min hjärna, fortfarande. Kan inte sluta lyssna!
Jag önskar att jag hade kunnat skriva att allt är helt okej, allt är asnice och att mitt sommarlov är underbart. Men jag tänker inte ljuga..
Det har väl inte varit helt händelselöst, och det som faktiskt händer är absolut inte fel. Det enda felet är jag, just nu. Jag, som inte låter mig själv njuta av alla awesome stunder som faktiskt kommer fram lite då och då. Jag, som borde vara sjukt glad och inte känna några bekymmer alls. Men äääh,, ingen Idan utan alla jobbiga tankar! :D
Men jag är inget annat än tacksam för alla fina och underbara människor som jag ständigt får vara nära. Jag uppskattar er alla, ni som så snällt hindrar mig från isolering <3
Jag fyller ju år om en vecka också, jag blir arton och myndig, så får la försöka dra ihop nå liten grillkväll med nära vänner eller nå, så jag firar det lite i alla fall.
Jag fyller ju år om en vecka också, jag blir arton och myndig, så får la försöka dra ihop nå liten grillkväll med nära vänner eller nå, så jag firar det lite i alla fall.
Och underbara syster Sara fyller år idag! Grattis på älskade! <3
Funderar på att fråga henne om vi ska ta en runda ut i Lund eller Malmö, sen när jag fyllt år, och fira varandra lite :3
Och bara sådär, lite btw, så ska jag kanske, kanske, införskaffa mig en ny, och lite bättre, kamera! Om det går som jag vill så blir jag lite glad.
Och vädret är.. oftast regn och inte jättevarmt. Jag gillar det!
Så.. ja..
Och bara sådär, lite btw, så ska jag kanske, kanske, införskaffa mig en ny, och lite bättre, kamera! Om det går som jag vill så blir jag lite glad.
Och vädret är.. oftast regn och inte jättevarmt. Jag gillar det!
Så.. ja..
Jag borde väl bara njuta!
Funderar på att plugga lite nu också..
Eftersom inget av det där har gått som jag så glatt planerade (tack vare Någon...),
så blir det att slänga ihop nå skit, i ren ångest och panik.
Yay!
Äh.
Äh.
En runda på balkongen, sen plugga.. Lite..
Have it!
Det ska bara bli skönt,
Det ska bara bli skönt,
att slippa det här stället en stund.
Men det kommer bara bli hemskt,
att sakna alla som stannar.
Missed me
Måndag
Klockan är 15.35, The dresden dolls har tagit över.. allt.. för tillfället. Underbara musik! Jag borde egentligen gå in i duschen nu, för det blir ju Kristianstaddagarna om några timmar. Men jag orkar inte. Jag vill bara lägga mig ner, lyssna på denna underbara musik och inte göra någonting alls, just nu. Men nej, det fungerar ju inte riktigt så.
Just nu har jag bara lust att åka iväg, långt iväg. Fast nej.. Det får bli någon annan gång. Helt enkelt!
Nu skriver jag mest för att visa att jag lever.
Klockan är 15.35, The dresden dolls har tagit över.. allt.. för tillfället. Underbara musik! Jag borde egentligen gå in i duschen nu, för det blir ju Kristianstaddagarna om några timmar. Men jag orkar inte. Jag vill bara lägga mig ner, lyssna på denna underbara musik och inte göra någonting alls, just nu. Men nej, det fungerar ju inte riktigt så.
Just nu har jag bara lust att åka iväg, långt iväg. Fast nej.. Det får bli någon annan gång. Helt enkelt!
Nu skriver jag mest för att visa att jag lever.
För det gör jag. Jag lever. Faktiskt!
Och nu när jag gjort det så borde jag väl slänga in mig själv i duschen och bli klar.
Mjo,, ska nog göra det.. nu.
Have it!
