Jag hade tänkt att jag skulle börja blogga lite mer, men det har blivit alldeles för deprimerande att skriva här. 
Så nu drar jag härifrån och börjar skriva på Nattstad istället. Lär väl skriva här också ibland, men det är bara för att skriva av mig en massa skit, så det kommer inte vara intressant överhuvudtaget. Såatteeh.. 

http://www.nattstad.se/puckobarn

 

Mja, nu är det ju nytt år och allt sånt där. 

Nyår var oerhört bra och jag är så glad för att jag fick möjligheten att fira med alla som var där. Tack, alla fina! <3 Och jag fick ju dessutom fira med min Stoffs också, vilket inte var tanken från början,, vilket gjorde kvällen/natten ännu bättre! 
Kan väl lägga upp några få bilder iaf, eheh! 

        

 

---

Det har väl hänt en del sen sist, typ. Men inte fan orkar jag uppdatera allt.. (ni vet ju redan det mesta, så vafasen!)

Men på tisdag ska jag i alla fall börja på Zenit Dialog, som ska hjälpa mig med de saker som hindrar mig från att kunna söka jobb och liknande. Samtidigt så ska jag även påbörja min KBT-behandling, förhoppningsvis ganska snart. Jag är fruktansvärt rädd för den processen, men det är väl värt det i slutändan, så. Och blir det för jobbigt så har jag alltid mitt andra hem i Malmö att åka till, där jag har en syster och en svåger som förstår mig som ingen annan. Jag är så lyckligt lottad för att ha en så fin familj! <3

 

   

   

Så.. nu ger jag upp det här. Om någon skulle vara intresserad så är det väl på Instagram jag är som mest aktiv (i2319). Men vi hörs och ses väl nå gång. Have it! *Pussss

Klockan är mittinatten, jag har absolut inget vettigt att skriva och jag borde sova. 
Det är torsdag, eller kanske fredag.. Jag sitter i min väldigt mysiga soffa och kollar på Musikhjälpen på tv. Jag känner mig extremt ensam just nu,, hade gärna haft någon här, typ min pojk eller nå fin vän,, men nu är det bara lilla jag här hemma, så då får Gina och Danne hålla mig sällskap genom teven istället! Och intressanta nyheter, blä.. 
Så igår var man på Lussevaka,, hade förfest här hemma, och hela kvällen/natten var jättetrevlig! Mindre kul att behöva städa efteråt dock, men det var mamma så snäll och hjälpte till med i morse (när jag sov, heh). Ännu mindre kul var att jag lyckades bli väldigt full, vilket jag faktiskt inte blir så jätteofta längre (åtminstone inte så extremt pinsamt full som igår), har ingen aning om hur jag kunde bli det, men fyfan! Fast nå bakfylla slapp jag iaf, så det är ju skönt. 

Och ja, jag har gått och blivit flickvän också. Vilket inte är någon nyhet här, eftersom de enda som läser här redan vet allt som jag skriver om. Men whatever,, jag mår bra iaf. När jag är med honom alltså,, just nu är jag inte det minsta lilla glad, fast det har ju inte med honom att göra. Han är bra. Väldans bra. Det är alla som finns i mitt liv <3

Snart måste jag tvinga mig upp från soffan för att motvilligt gå och lägga mig i min kalla säng. Så nu tänker jag nog sluta skriva här. Men ja.. hörs!

Ibland känner jag ilska, för att du lämnade oss. För det var inte okej. Men oftast så känner jag bara saknad och sorg. Om du bara hade hört av dig, så hade vi kunnat hjälpa dig, med allt. Du hade inte behövt göra så som du gjorde.. 
Jag kommer aldrig glömma dig, aldrig någonsin. Du betydde så mycket för mig,, för oss! Du betyder fortfarande lika mycket!

 

Jag lever fortfarande,, vad jag vet iaf! 
Att uppdatera vad som händer i mitt liv känns inte lönt, för det orkar jag faktiskt inte. Men jag mår bra,, vi kan åtminstone låtsas! För jag har världens bästa vänner, så vad skulle jag ha att klaga på? Jag älskar dem alla, kan jag ju säga! <3

Vad jag än skriver, så låter det bara som blaha och mjääh. 
Så vad fan finns det då att skriva egentligen?
Have it!

Jag lever, mina händer luktar chokladboll och jag är lite trött. Ville bara säga det!

 

Nejnujävlar
Efter att ha legat hemma och deppat i fyra dagar så är det nog bäst att jag tar mig i kragen och ger mig ut, för det här gör nog inte saken mycket bättre. 
 
Jag ska i alla fall försöka.. 

Jag kan inte beskriva hur allt känns just nu, och även om jag hade kunnat, så hade jag nog inte gjort det ändå. Jag försöker bara ha tålamod, och hålla ut, tills allt börjar kännas bättre. Men det här är jobbigt, inte bara för mig, utan även för alla som har med mig att göra just nu. Jag är inte mig själv just nu, och minsta lilla sak kan få mig ur balans på en hundradels sekund. Jag kan inte längre vara ensam,, jag, som älskade ensamheten för bara några veckor sen. Jag klarar inte av att sitta hemma, men att ta mig ut känns så fruktansvärt jobbigt ibland. 
Jag vill inte vara här mer, jag vill försvinna från den här staden. Blir kanske att åka iväg ett tag, ta en paus härifrån. Jag känner inte riktigt att jag bidrar med nå bra här ändå, just nu. Då kan jag inte-bidra-med-nå-bra-a någon annanstans istället. Ni förstår vad jag menar.
Fast.. jag är samtidigt rädd. Fruktansvärt rädd. Konstant. Hela tiden. För allt. För dig, er, alla. Mig själv. Blah. Jag blir rädd när jag är glad, för att jag vet hur jag egentligen mår. Jag blir rädd när jag mår dåligt, för att.. det är hemskt, helt enkelt. 
Jag är i princip nere på botten just nu, och det enda jag gör är att klaga och gnälla om det. Som om allt handlar om mig. Som om jag är mer viktig än någon annan. Men nej, det är helt enkelt för att det här är min plats, och här får jag gnälla. Jag behöver skriva, och då gör jag det här. Whatever. 

Nu ska jag vara glad. Have it!