idans ord

Jag vet ingenting. Jag bara.. föll. Nu. Helt plötsligt. Varför? Jag har ingen aning.

Emilie Autumn spelar vacker musik för mig. Tack för det. Funderar på att fixa mat, men har ingen lust till det just nu. Om jag äter nu kommer jag bara falla längre.. Är det inte konstigt.. Hur mycket självförtroendet påverkar? Och hur lätt självförtroendet påverkas. Allt går ihop, allt kolliderar där. Det är i alla fall så det känns nu. Det finns mycket jag skulle kunna göra, det finns mycket jag skulle kunna få så mycket bättre. Men nej, det tillåter jag inte mig själv att förbättra något. Om man verkligen vill något så jävla mycket, hur kan då bara självstyrka hindra allt? Jag förstår inte riktigt. Men så är det. Tror jag. Kanske använder jag bara det som ursäkt, för att slippa ta tag i saker och ting. Jag vet inte..

Det finns folk som säger motsatsen till allt jag säger om mig själv, men det hjälper inte. Men det är väl så, allt negativt sugs in direkt, så lätt. Positiva kommentarer är så mycket svårare. Jag vågar inte riktigt ta åt mig, jag vågar inte tro på folk. Knappt någon. Risken finns väl att de ljuger, i så fall skulle jag väl bara framstå som någon naiv, svag eller lättfångad människa. Nej, förmodligen inte. Bara jag som ser mig som sådan. Om det skulle hända någon annan skulle jag inte tycka detsamma om den personen.. Men ja. Tyck inte synd om mig, det är inte det jag är ute efter. Att någon skulle tycka synd om mig skulle bara vara slöseri på energi, tankar och tid. Jag vill inte ha något sånt, har ingen nytta av det där. Nejtack!

Som sagt.. Jag vet inte. Har absolut ingen aning om varför jag ens skriver detta nu. Men nu publicerar jag det till och med. Whatever. Have it!