idans ord

jaha.. tredje bloggen man startar. Denna gången seriöst, tänkte kanske skriva lite oftare nu, vet inte varför, men känns som att det behövs. Av någon konstig anledning. Men jaha.. klockan är sex på morgonen, det är ljust ute och just nu ger högtalarna mig Combichrist. Underbart ljud, men det hjälper mig inte så mycket nu som det brukar göra.. för som sagt, klockan är sex på morgonen. Jag har inte lagt mig än, fine, ingen stor grej, jag klarar det. Men.. tanken på att jag kanske borde ta tag i det där och kanske skärpa mig med min dygnsrytmen, så jag kanske kan må i alla fall lite bättre, har slått mig mer än en gång under natten. Natten.. och morgonen. Snart även dagen.. Det är illa.. riktigt illa. Men det är nästinpå omöjligt att slita mig själv från datorn för att tvinga mig att sova. Det funkar inte riktigt så.. Nu tröttnade datorn och bytte till lite Winnerbäck, lite Melissa Horn kommer nog också snart. Lika underbart det.
Ett långt inlägg, väldigt långt.. jag må ha många bloggar, men någon van bloggare är jag långt ifrån. Gör det något att inläggen blir såhär långa ? Brukar dom vara det ? Jag tror knappast att det kommer finnas så många som kommer orka lägga ner den tiden och energin på att läsa alla dessa ord, meningar.. snart kapitel.
Huvudet börjar känna av något som påminner om sömnbrist, eller så är det mina glasögon huvudet önskar. Jag har inget större intresse av att ta reda på vilket av det som är sanningen, om inte båda, så jag sitter kvar en stund till. Jag kan inte fokusera på något runt omkring, bara datorskärmen för tillfället. Det ger mig slutsatsen att det va teorin om glasögonen som var den rätta. Var detta något intressant att läsa om ? Vill folk verkligen veta att jag är i stort behov av mina glasögon just nu, klockan tio över sex på morgonen, innan jag ens har hunnit lägga mig för att sova ? Mitt svar landar på; tveksamt, väldigt tveksamt.  Så nu tänker jag befria er från detta ytterst tråkiga och dystra blogginlägg. Have it.