Hahahah
Du får inte.
Ditt farväl trängde sig djupt,
Du får inte stanna där.
Du måste bort,
bort från mina tankar.
Ditt farväl trängde sig djupt,
fastän din hälsning var så ytlig.
Om du var sådär varm, det vet jag inte.
Jag var nog för kall,
för dig.
Jag målade efter dig.
Jag målade efter dig.
Du sa svart,
och jag sjönk så djupt i mörkret som jag bara kunde.
När du sa vitt,
då flög jag upp som om svart aldrig hade nämnts.
Men när du sa rött,
då flydde jag till vilken annan färg jag än kunde finna.
Du var väl aldrig min grej.
Men du var precis vad jag ville ha.
Då.
Du satt så djupt,
Du satt så djupt,
fastän allt var så ytligt.
Men allt berodde på mig,
för du höll dig på ytan,
när jag plötsligt drog dig in.
Utan nå vidare sammanhang.
Utan nå vidare sammanhang.
Så tyst,
jag försöker tänka, faktiskt..
Fastän jag inte vill.
Lalala!
Tjaa / klara.x
Jag känner igen mig väldigt mycket, om det ens är möjligt?
Ja, m, aha.
Allt&inget-faktorn spelar nog in!
<12
Trackback
