från och med du
Elin är hos Malmö med mig :D Snart in till Triangeln, kolla där, sen blir det väl till Höör, sen sover Elin hos mig i Hässlehålan :)
Intressant ! Have it
det ordnar sig
Sitter i Malmö, händer inte så mycket för tillfället. Har varit i stan och gått rundor, sen hem och fika och spela spel, jag vann (ofc :P). Imorgon blir det stan med syster min, sen vidare hem till henne och sova där till fredag. Riktigt nice ska det bli :) Sen på fredag kommer Elin hit, och kanske har hon dragit med sig lite folk också. Sen slaggar hon över här med mig till lördag, sen blir det tillbaka till Hässleholm :)
Ska bli skönt faktiskt, efter en paus från den hålan så. Men sen, ganska snarast därefter, bär det av mot Borås tror jag det är bestämt. Hem senast nästa lördag igen. Ska bli kul, träffa småkidsen och se på när de leker xP får hoppas att syster följer med så jag har någon att vara social med.
Hade väl egentligen inget att berätta faktiskt. Have it.
sjutton
Jaha. Nu sitter man i Malmö, minsann. Har inte haft tid, ork eller möjlighet till att skriva innan, men whatever. Fyllde år idag (igår ?). Kändes inget speciellt, förutom frukost på sängen, lite presenter och tårta. Men annars var det väl en helt vanlig dag. Det gör inget för mig. Jag är sjutton nu.. (so what ?) >< klockan är halv fem på morgonen, mitt msn strular, min mobil flippade ur och slutade fungera, min extramobil går inte att ladda och detta är ju underbart !
Stannar i Malmö till fredag (kanske, kanske lördag), tror jag. Ska på bio imorgon eller något sånt, och sen ska jag hem till syster min också. Sova där och lite så. Intressant.
Jag kommer inte kunna somna.. Damn. Men måste försöka iaf.. ville bara visa att jag lever. Have it.
galenskap
Kapten Röd står för musiken och jag för stressen ! Teamwork, ye. Ska göra mig klar nu sen bär det av till Höör. Sen hem igen inatt. Det kommer nog gå bra :) Imorgon händer något (wooooaaah) men jag vet fortfarande inte vad xD Men hmm. Om man kanske skulle ta och bli klar nu.
Denna dagen har varit långt ifrån den bästa än sålänge, men hoppas att den blir bättre snart. Cakki kommer snart hit, så ja, jag hoppas nog helt rätt :) Nu ska jag försöka ladda min mobil (om laddaren vill fungera) och fixa det sista. Ville bara visa att jag lever. Have it !
smells like teen spirit
Kort inlägg, jag lovar ! Va i Lund idag, firade ju vår Sara. Väldigt trevligt måste jag bara säga. Fikade i stan, letade länge efter ett bra fik, slutade med en resa till Bahamas :) Sen ICA, allt för att göra Saras födelsedag till den bästa ;D Vi drog hem till henne sen, middagen och tårtan var jättegod ! Avslutade kvällen med några rundor Buzz, och efter att förlorat alla gånger så lyckades jag vinna sista gången ! Jag är awesome (h.
Riktigt nice dag och jag tackar alla som var med !! Älskar <3
Have it.
Riktigt nice dag och jag tackar alla som var med !! Älskar <3
Have it.
huvudet i sanden
Har väl inte så mycket att säga.. mer än grattis till Sara, systra mi ! Ska nog försöka sova typ, väldigt snart. Ska upp tidigt imorgon (idag?), åka till Lund och fira Sara. Det ska bli trevligt :)
På onsdag bär det ganska bestämt av till Höör, på torsdag händer det något, jag vet inte vad och får inte veta (överraskning för att fira mig,, vänner är livet). Sen är det fredag och då ska jag vara duktig och tvätta. På lördag händer det något igen, men får inte veta vad då heller (mammas tur att fira mig, gulligt). På söndag ska jag vila ut och sen fyller jag år.. Vad händer då ? Jag ska till far min, mer som händer har jag ingen aning om, men ska väl fira, igen. Så mycket för en tråkig mellanfödelsedag som bara leder mig in i ett frustrerande år. Bara ett år kvar tills jag blir arton, och inget nytt händer för att man blir sjutton. Men det är väl trevligt att folk vill fira mig, ja. Sen stannar jag i Malmö ett tag tror jag. Ingen aning om hur länge, högst en vecka antar jag. Det beror på hur jag mår, jag kanske behöver det. Jaja.. ska sluta plåga er. Have it !
På onsdag bär det ganska bestämt av till Höör, på torsdag händer det något, jag vet inte vad och får inte veta (överraskning för att fira mig,, vänner är livet). Sen är det fredag och då ska jag vara duktig och tvätta. På lördag händer det något igen, men får inte veta vad då heller (mammas tur att fira mig, gulligt). På söndag ska jag vila ut och sen fyller jag år.. Vad händer då ? Jag ska till far min, mer som händer har jag ingen aning om, men ska väl fira, igen. Så mycket för en tråkig mellanfödelsedag som bara leder mig in i ett frustrerande år. Bara ett år kvar tills jag blir arton, och inget nytt händer för att man blir sjutton. Men det är väl trevligt att folk vill fira mig, ja. Sen stannar jag i Malmö ett tag tror jag. Ingen aning om hur länge, högst en vecka antar jag. Det beror på hur jag mår, jag kanske behöver det. Jaja.. ska sluta plåga er. Have it !
all i regret
Så ja. Kristianstad igår (i förrgår blir det väl nu), det var trevligt, om än lite dött faktiskt ^^ Menmen. Syster och en vän har varit här ikväll, spelade lite spel å så. Det var också trevligt minsann. Nu sitter man och lyssnar på musik och.. gör inte så mycket mer än det. Painbastard och Combichrist har nu övertaget en stund. Underbart, ja.
Vet inte riktigt varför jag bestämde mig för att skriva här nu, men det gjorde jag i alla fall. Om någon vet varför, så kommentera gärna :) ><
Vet inte riktigt hur jag ska må just nu, är på bra, men samtidigt, på pisshumör. Jag föredrar i och för sig det lite bättre humöret, men det kräver mer energi.. Men i alla fall. Lyssnar på Kid down, The used, Chemical vocation och annat liknande nu, som jag lyssnade på förr i tiden. Vet inte om nostalgi är riktigt rätt ord, men jag tänker köra på det just nu. Och jag kan inget än att le när jag tänker på det. Det var en tid jag saknar, men är ändå glad att jag gått vidare. Men ibland (så som nu) skulle jag gärna åka tillbaka två-tre år. Eller kanske återskapa den tiden, på något vis. Men nej, det skulle inte vara lika bra nu som det var då. Jag gick väl vidare av någon anledning. Men när tiden försvann så försvann nog en del av mig också.. det ångrar jag. Innan tyckte många att jag var en stark person, som vågade stå för vem jag var. Det försvann ganska snabbt.. nu är jag nästintill den mesigaste person jag känner. Och de flesta skulle nog hålla med om det >< menmen..
Btw,, känner bara på mig att ni (nämner 'er' i plural, optimist som jag är, ibland ><) vill veta att min spiral i örat trillar ut hela tiden, vilket betyder att den är för liten :D så nu är det dags att töja lite till (a) *korkat som fan*
Ska inte skriva mer nu, jag tröttar ut er :) have it !
come sweet death
Okej.. har varit en rent utsagt åt helvetes jävla dag idag, har väl haft värre, men usch. Men jag tänker inte skriva något sånt idag, nej, jag tycker ni borde få slippa det där denna gången. Cirka halva dagen har gått ut på att få över alla gamla bilder från en gammal dator jag har här hemma till denna. Kan ju inte påstå att jag lyckats nå särskilt.. Först fick jag igång den, blev överlycklig, sen satt jag och skummade genom lite bilder, med ett stort leende på läpparna. Trodde att det skulle gå snabbt, jag skulle ju bara föra över allt till mina usb-minnen. Men sen visade det sig att det var ganska mycket jag hade på den datorn, så det var inte mycket som fick plats på de små sticken.. Jag har bara en sladd till båda datorerna, så var tvungen att stänga av den gamla för att sen föra över lite saker till denna från mina usb-minnen. Sen fick jag stänga av denna och igång med den gamla datorn igen, vilket tar ungefär en halvtimme var gång. Men det jag hade fört över var långt ifrån tillräckligt, så har fått stänga av den igen för att tömma ett av sticken helt och hållet för att sen starta den gamla datorn igen och föra över allt, igen. Tredje gången gillt ? Hoppas det. Fast är lite förvirrad, detta kan bli fjärde gången.. Jaja, det måste fungera i alla fall. Men har hållt på och tömma usb-minnet ett väldigt bra tag nu, och det är mer än halva kvar.. Usch.
Började töja mitt öra för några dagar sen, satte i en spiral på 3 millimeter, på grund av brist på tålamod bestämde jag mig för att försöka trycka i en fyra, därefter en sexa, i örat redan dagen efter. Fick inte i någon av dem, men försökte gjorde jag. Vilket resulterade att jag hade lyckats spräcka örat. Så jag fick ta ut den och sätta i en 1,6 millimeters stav, igen. Men har fortfarande brist på tålamod, så nu har man satt i spiralen igen. Nice ! :D Den gör inte ont i alla fall, så tror inte det är någon fara. Men en smått irriterad mamma fick man ju sen. Äh :>
Men ja.. har skrivit ett långt inlägg, där jag bara förklarat hur kass jag är på datorer och på att töja öron. Ändå mest intressant hittills ! Ganska illa faktiskt >< Menmen, om man inte är intressant så är man inte, helt enkelt ! :) Så jag tänker fortsätta med att sätta låttitlar som rubriker (i brist på fantasi) med lite random text under, och sen om ni vill läsa det är ju upp till er :) Men inte mer idag. Have it.
this shit will fuck you up
jag bara klagar -.-
det är visst nån som är tillbaka
Har varken haft tid eller ork till att skriva, men nu sitter jag här igen. Var i Kristianstad i fredags, riktigt trevligt faktiskt :) Träffade några man inte träffat på ett tag och så. Sen har det varit så varmt, jag har avlidit flera gånger de senaste dagarna. Igår var man i Höör, sen tillbaka till hålan, med lite folk. Trotts värmen så hade jag kul. Idag har det varit mycket svalare ute, men ändå har jag stannat inne mestadels av dagen. Jag har inte orkat någonting, har varit helt off. Om två veckor fyller jag år, jag borde vara glad, jag borde längta. Det gör jag inte. Ett helt år har gått sen jag fyllde år, för ett år sen längtade jag. Men nu känner jag inte att jag har så mycket att längta till. Förra året hade det hänt så mycket, och jag trodde att det kommande året skulle bli ännu bättre. Det har inte hänt så mycket sen dess, inget har väl blivit som jag trodde. Jag har ingen mer än mig själv att skylla. Denna sommaren skulle kunna bli den bästa sommaren jag haft, men istället låter jag mitt fega inre hålla mig kvar hemma. Jag vågar inte, förra året räckte det med att hänga med alla och saker bara hände. Detta året borde jag ta ansvar för mig själv, men nej, jag orkar inte. Jag tror jag är för feg och för mesig. Dags att göra något åt saken ? Jo visst. Kommer det hända ? Nej, förmodligen inte..
Men som sagt, om två veckor blir jag äldre. Egentligen bara en dag som ändrar min ålder, äldre blir jag ju hela tiden. Jag förstår faktiskt inte varför man firar födelsedagar, jag kan tycka det är jättekul med födelsedagar, men jag förstår ändå inte. Man firar att man blivit äldre. Är det verkligen något att hurra för ? Själv vill jag tillbaka några år, ibland i alla fall. När man inte behövde ta något större ansvar och man kände att man hade tid till misstag. Nu har jag åldersnojja, jag ska bli sjutton, och jag börjar redan klaga över min ålder. Mitt liv har ju inte ens börjat än.. Men jag borde ha förberett mig inför livet för längesen, det har jag inte gjort och därför vill jag inte bli äldre. Inte än.. Skulle säkert kunna skriva mer, om.. allt möjligt. Men då blir det alldeles för långt. Så.. Have it.
Men som sagt, om två veckor blir jag äldre. Egentligen bara en dag som ändrar min ålder, äldre blir jag ju hela tiden. Jag förstår faktiskt inte varför man firar födelsedagar, jag kan tycka det är jättekul med födelsedagar, men jag förstår ändå inte. Man firar att man blivit äldre. Är det verkligen något att hurra för ? Själv vill jag tillbaka några år, ibland i alla fall. När man inte behövde ta något större ansvar och man kände att man hade tid till misstag. Nu har jag åldersnojja, jag ska bli sjutton, och jag börjar redan klaga över min ålder. Mitt liv har ju inte ens börjat än.. Men jag borde ha förberett mig inför livet för längesen, det har jag inte gjort och därför vill jag inte bli äldre. Inte än.. Skulle säkert kunna skriva mer, om.. allt möjligt. Men då blir det alldeles för långt. Så.. Have it.
ljudet av ett annat hjärta
Uppdatering: nej ><
Ville bara ge er ett inlägg där jag är på lite bättre humör :P Sitter hos mig med Cakki, Petrov och Klara, sen bär det av mot Kristianstaddagarna. Där ska vi väl möta Elin och några till, och jag ska äntligen få träffa Frida ! Nästa lördag ska pappa spela med Local heroes, så då ska man få träffa honom också :)
Men jaja, ska vara social med dem andra nu. Have it !
inte ens batman
Kom hem för ett bra tag sen, efter en trevlig dag i Åhus (tack alla), och det första jag la märke till var att mamma hade satt igång en speciell skiva. En skiva jag fick av Frida för några år sen. Vad kan det bli nu ? Fyra år sen kanske, något sånt. Spår 12 och framåt kan jag inte lyssna på utan att en massa känslor kommer fram. Just nu vill jag inget hellre än att få åka tillbaka till när vi gick i sjunde klass, jag skulle göra vad som helst ! Jag saknar exakt allt från den tiden. Varför ? För att i alla minnen jag har därifrån finns Frida med. Kanske finns det något enstaka minne utan henne, men inget betyder så mycket som alla med henne. Vi gjorde inte så mycket, men fyfan vad kul vi hade ! Kommer aldrig glömma när vi dygnade för att få se reprisen av Livet enligt Rosa, alla gånger vi filmade och fjantade oss. Alla promenader på mörka Ljungdala, när vi gick hand i hand och skrek för varje litet ljud vi hörde. Vi sprang rundor på skolan och skrek som ingen annan, du blev kallad "punkare" och "jävla emo", för att du alltid var med mig. Men du brydde dig inte, du fanns här ändå. Så komiskt det måste sett ut när vi gick bredvid varandra, men det struntade vi i.
Jag vet inte hurdan jag skulle varit nu om jag inte träffat dig för så många år sen. Du drog bort mig från ett liv där jag inte vågade säga något, där jag aldrig vågade yttra mig om mina egna åsikter. Jag var blyg, men så fort du fanns i närheten kände jag mig fri. När du flyttade satt jag hemma, jag gjorde ingenting annat än mindes dig. Skolan blev aldrig densamma, inget var som vanligt. Vi har glidit isär, som fan, men ändå finns du här för mig, det vet jag. Och jag finns här för dig, alltid ! Det vet du. Jag saknar dig, sjukt mycket. Jag älskar dig ännu mer. Det spelar ingen roll hur lång tid det tar innan vi pratar nästa gång, du kommer alltid betyda lika mycket ändå.
Nu tänker jag inte skriva mer ikväll, detta räcker nog för ett tag >< Have it
btw
Andra inlägget idag (ikväll/inatt), men äh. Vill bara be om ursäkt för att det blir så långa inlägg. Jag bara skriver och sen råkar det bli så mycket, så många ord. Ni får slänga in en kommentar, eller två, om det blir för jobbigt. Eller.. så kan ni ju bara sluta läsa. Enklaste alternativet xD
Have it !
Have it !
plötsligt händer det inte
Jaha ja. Försöker fixa iTunes till datorn, jag hatar denna datorn.. det vill inte funka, jag tror jag ger upp och får väl nöja mig med den uttjatade musiken som finns på min puckoPod redan.
Jaja.. har bara varit med mamma och trollsyster idag, sjukt skönt var det faktiskt. Kul att umgås med dem för en dag, har varit i Landskrona och väckt lite minnen. Och känslor.. Ska nog åka dit fler gånger i sommar, det behövs nog. För oss alla. Så mycket minnen man aldrig tänker på annars, vissa ställen har jag inget minne av alls, medans bara en trottoar kan väcka så mycket mer. Kommer ihåg små detaljer som många nog inte skulle se som något speciellt, det är det nog inte heller, men alla minnen jag har är värdefulla. Vi åkte förbi där mummu bodde, och bara genom att se balkongen kom så många känslor och minnen upp, för oss alla. När vi åkte förbi kyrkogården kom jag genast ihåg hur vi gick utanför, och jag red på mummu's rygg fast mamma hade sagt till henne att ta det lugnt. Jag kommer till och med ihåg vad jag hade på mig. När vi åkte förbi en stor gräsplan började vi genast prata om en marknad vi hade varit på där. Kommer ihåg så mycket, alla gånger i parken och lekplatsen. Allt kändes som om det hände igår. Det tyckte nog vi alla. Men vi mindes allt med leende, precis som hon ville. Jag tänker inte på det så ofta, men allt var så underbart. Hon mindes alla födelsedagar, hon tog sig hit och firade. Hon mindes alla namnsdagar, hon hörde alltid av sig för att säga grattis. Hon fanns här på våra skolavslutningar, stod och log stolt mot oss när vi sjöng. Hon fanns alltid här. Hon lovade mig att vi skulle gå på teater, bara vi två. Jag var lycklig, så lycklig och bara längtade. Sen lämnade hon oss, vi förlorade henne. Jag fick aldrig göra något riktigt speciellt bara med henne. Jag tycker inte om teater längre, det var längesen, men någon gång ska jag gå på den teatern, för hennes skull. Jag brukar inte tro på andar som finns kvar här bland oss, men ibland hoppas jag, ibland lurar jag mig själv att hon fortfarande finns här hos oss. Och om det faktiskt är så, då vet jag att hon kommer finnas bredvid mig, hon kommer vara där, med mig, och se teatern. Till och med sista gången jag träffade henne försökte hon lyfta mig, även om alla visste att det inte skulle gå, eftersom jag blivit alldeles för gammal. Jag kommer ihåg hennes lägenhet, alla detaljer. Till och med färgen på hennes överkast på sängen. Allt. Jag saknar henne, så sjukt mycket. Allt gick så snabbt, jag kommer ihåg när jag fick reda på att hon var borta.. allt känns som om det var igår.. Hon hade varit stolt över mig, hon hade fått mig att känna mig så bra och hon hade förstått mig och stöttat mig genom allt. Minä rakastan sinua ja kaipaan sinua mummu <3
Köpenhamn och överallt
Första bilden här än sålänge, men det lär bli fler. Men kommer snart lägga upp lite bilder på DeviantArt, om det är någon som är intresserad. Vad jag heter där och sånt skriver jag väl när jag faktiskt tagit mig tid till att lägga upp mina "verk". Men tyckte denna bilden passade bra just nu, när man blivit misshandlad av mygg, knott och andra liknande jävlar dem senaste dagarna.. Ingen geting eller så än i alla fall (tackar).
Men men.. Winnerbäck tycks ha tagit över min dator för ett tag, och Melissa Horn, och jag tror inte de har några planer på att försvinna heller. Det är helt okej för mig. Inget mer om det nu.
Har blivit förflyttad till vardagsrummet nu för några dagar, vi ska nämligen måla om på rummet så nu finns det endast en soffa där inne. Så några speciella tankar lär jag ju inte ta fram, det fungerar inte om jag inte får stänga in mig. Skönt kanske ? Ja, jag tror det. Både för mig och för er skulle jag gissa på xD Och denna veckan är ganska fullspäckad med saker att göra, så vet inte om jag kommer ge er några inlägg på ett tag. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte vad jag håller på med just nu, och nu relaterar jag lite till mitt förra inlägg. Vet inte om någon märkt något alls, men jag får stunder jag inte orkar prata, engagera mig i något eller ens vara social. Orkar inte bry mig jättemycket om vad alla tycker om mig, men vissa. Förlåt. Jag kommer nog åka bort snart, till Malmö eller så, tänkte stanna där ett tag. Men lär väl bara bli där i några dagar, sen kommer jag väl tillbaka igen. Som förra året. Men jag behöver det nog, tror jag. Men just nu, och igår, känner jag mig inte lika off, som jag gjort den senaste tiden. Men det jag känner mest nu är att jag saknar Frida. Som fan ! Måste ta mig i kragen och åka till henne nån dag, snart. Sara saknar jag också, väldigt. Jag saknar att ha henne här hos mig och mamma, saknar när hon bor här. Det var väl bara det jag hade att säga idag (ikväll eller inatt, vad ni än vill kalla det). Ett långt inlägg om ingenting >< Have it.
kvar i nåt jag lämnat
jag vet inte.. detta är en sjukt deprimerande blogg känns det som.. anledningen är att jag ville vara seriös denna gången, och jag skriver när jag är ensam. När jag är ensam kommer alla tankar upp och det är då jag skriver. Jag ber om ursäkt för det.
Jag vet inte vad som har hänt med mig. Men trivs gör jag inte i alla fall. Jag har fastnat i något, jag är för rädd för att mogna och ta ett steg. Jag håller kvar många, det är i alla fall så det känns. Fast egentligen, hur många skulle stanna någonstans för att jag inte vill vidare ? Ni är smarta om ni går. Det är så jag resonerar. Jag är så rädd, för vad folk ska tycka om mig. Förr var jag en omogen människa som sprang rundor och skrek och ingen tog mig på allvar. Sån var jag då. Sen förändrades mitt liv, de jag umgåtts med fanns inte längre här, de var inte här och triggade upp mig till att bete mig så. Jag förändrades, både positivt och negativt. Jag vågar erkänna, nu, att jag mognade. Jag saknar den gamla tiden, som fan, men det var dags för mig att växa upp. Det gjorde jag oxå, till en viss måtta. Men nu.. nu har jag fallit tillbaks. Jag sjönk igen, de jag mognade med, den miljön jag mognade i (om vi nu kan kalla det att mogna). Allt förändrades, igen, och jag bara flöt med. Jag har inte haft någon ork till att göra något, jag har inte haft någon energi till att göra något annat, så jag har bara hängt med. Stannat där folk har gått ifrån och nya har kommit in. Jag har inget emot nytt folk, absolut inte ! Men kanske borde jag gå vidare..
Ibland undrar jag hur det hade varit om jag stannat i Malmö, om jag inte flytt tillbaka hit till det trygga. Det kändes inte rätt då, kunde det blivit rätt till slut ? Jag är glad att jag kom tillbaka, verkligen. Men det är många som tycker att jag har spårat ur, det tycker även jag. Jag ska försöka att gå vidare.. jag ska kanske försöka göra er glada, för första gången på så länge. Borde kanske göra det nu, innan det är för sent..
Jag kommer nog förändras snart, de flesta kommer nog inte tycka om det. Men förlåt.. ni kommer alltid finnas kvar, inte bara som minnen, ni kommer finnas i mitt liv. Om ni inte väljer att lämna mig. Men kanske inte på exakt samma sätt.. inte alla i alla fall. Jag kommer kanske bli tråkig, enligt många. Jag kommer bli tystare, igen. Men det är bara för att jag inte har så mycket att säga, om ingen säger något till mig.. Jag ber, ännu en gång, om ursäkt. Men ni kan vara lugna, jag kommer nog inte lyckas ändå.
Om jag bara hade haft lite mod.
Jag vet inte vad som har hänt med mig. Men trivs gör jag inte i alla fall. Jag har fastnat i något, jag är för rädd för att mogna och ta ett steg. Jag håller kvar många, det är i alla fall så det känns. Fast egentligen, hur många skulle stanna någonstans för att jag inte vill vidare ? Ni är smarta om ni går. Det är så jag resonerar. Jag är så rädd, för vad folk ska tycka om mig. Förr var jag en omogen människa som sprang rundor och skrek och ingen tog mig på allvar. Sån var jag då. Sen förändrades mitt liv, de jag umgåtts med fanns inte längre här, de var inte här och triggade upp mig till att bete mig så. Jag förändrades, både positivt och negativt. Jag vågar erkänna, nu, att jag mognade. Jag saknar den gamla tiden, som fan, men det var dags för mig att växa upp. Det gjorde jag oxå, till en viss måtta. Men nu.. nu har jag fallit tillbaks. Jag sjönk igen, de jag mognade med, den miljön jag mognade i (om vi nu kan kalla det att mogna). Allt förändrades, igen, och jag bara flöt med. Jag har inte haft någon ork till att göra något, jag har inte haft någon energi till att göra något annat, så jag har bara hängt med. Stannat där folk har gått ifrån och nya har kommit in. Jag har inget emot nytt folk, absolut inte ! Men kanske borde jag gå vidare..
Ibland undrar jag hur det hade varit om jag stannat i Malmö, om jag inte flytt tillbaka hit till det trygga. Det kändes inte rätt då, kunde det blivit rätt till slut ? Jag är glad att jag kom tillbaka, verkligen. Men det är många som tycker att jag har spårat ur, det tycker även jag. Jag ska försöka att gå vidare.. jag ska kanske försöka göra er glada, för första gången på så länge. Borde kanske göra det nu, innan det är för sent..
Jag kommer nog förändras snart, de flesta kommer nog inte tycka om det. Men förlåt.. ni kommer alltid finnas kvar, inte bara som minnen, ni kommer finnas i mitt liv. Om ni inte väljer att lämna mig. Men kanske inte på exakt samma sätt.. inte alla i alla fall. Jag kommer kanske bli tråkig, enligt många. Jag kommer bli tystare, igen. Men det är bara för att jag inte har så mycket att säga, om ingen säger något till mig.. Jag ber, ännu en gång, om ursäkt. Men ni kan vara lugna, jag kommer nog inte lyckas ändå.
Om jag bara hade haft lite mod.
